Mitt-emot-ord

Satt på bussen för en tid sedan och lyssnade på några framför mig och pratade om en person som inte var med dem. Utan att veta hur väl de kände denna person, så hade de i alla fall rätt mycket att säga om henne. ”Hon mådde så jäkla dåligt och tyckte att hon var tjock. … Läs mer

”Föräldralös” som han sa….

Jag har funderat en del på det där med att jag nu är föräldralös. För det är jag ju faktiskt numer. Både mamma och pappa är döda. Det tog några år efter att pappa gått bort innan jag kände mig ensam på något sätt. Jag är absolut inte ensam kvar i släkten, jag har både … Läs mer

Mamma

Kerstin satt i sin fåtölj. Hon hade hörlurar på sig som var inkopplade i tvn. Innan hade hon stoppat in en dvd; en livekonsert med Queen. The show must go on dundrade ut i lurarna och Kerstin flöt bort och in i musiken. Allt runtomkring försvann, all smärta, all oro och all vetskap om det … Läs mer

Inget att säga. Eller jo, Bingo!

Jag minns inte riktigt när det blev som det blev, men jag tappade den där nära kontakten med mina föräldrar. Det hände nån gång efter min pubertet tror jag, och när jag flyttade hemifrån (17 år gammal) så tappade jag ytterligare kontakt. När jag åkte hem till Skara för att hälsa på, så hade vi … Läs mer

Vad skall jag tycka?

Vägskyltar utan text som pekar åt två olika håll

I min barndom så var det ingen som drillade mig i att tänka själv. Det var egentligen ingen som tvingade på mig idéer, det var liksom ingenting alls. Man läst mellan rader, gjorde som ens familj gjorde utan att egentligen veta varför eller ifrågasätta.