Hejdå Sverige. Farväl Göteborg. Nu skiljs våra vägar. 

Ikväll tog jag en taxi genom Göteborg för att ta mig hem, och översköljdes av minnen. Gator, parker, statyer, restauranger, busskurer, kiosker, bensinmackar, Ullevi, spårvagnar. Det finns minnen i allt, efter att jag levt här sedan 1988. Hela mitt jag är präglat av Göteborg.  Här har jag levat, jobbat, festat, gråtit, tvivlat, skrattat. Jag har … Läs mer

Magnus

När jag träffade honom så hade jag mer eller mindre varit singel i hela mitt liv. Jag hade definitivt bott som singel sen jag var 17 år.   Den enda jag kan säga jag hade nån relation med var en kille i Stockholm som jag dejtade runt millenieskiftet, men som rann ut i sanden. Och … Läs mer

It’s a Popp Life

Nån gång innan jag flyttade till Göteborg, när jag fortfarande bodde i Skara, så hände en otrolig sak. Något jag aldrig trodde kunde hända mig, i Skara. Jag lärde känna nya vänner. Jag hade vänner i Skara, absolut. Lina, Eva och även Sussie innan hon flyttade till Västerås. De var verkligen mina ”livlinor” då, framför … Läs mer

Respekt

I puberteten var jag ofta sexuellt attraherad av mina antagonister. Jag var som alla vet ganska mobbad i skolan. Hormonerna tumlade runt och ställde till det, och blandade ihop saker som åtrå, lust och önskan att bli populär. Respekterad var inte så viktigt, men att sex var nyckeln till framgång, det hade jag fått för … Läs mer

Guds bästa barn

Barn är elaka. Inte alltid, men många gånger. Så var det för mig med. Jag har funderat ofta på varför jag, som var mobbad, vad dum mot andra. Jag om någon borde ju fattat bättre? Kanske var det någon sorts primal känsla att inte få känna sig längst ner på stegen, att inte vara hönan … Läs mer