Kan man se att clowner inte ler?
På gymnastiken i sjätte klass, fick vi ibland åka buss från Ardala, där jag gick gick i mellanstadiet, in till Skara där vi skulle få simma i simhallen. Jag har alltid älskat atmosfären i simhallar, det är stort, rymligt och varmt. Och simma har jag alltid gillat, jag har alltid älskat att vara i vatten. … Läs mer
Det hände något, någonting som jag såhär i efterhand ser som en av de där stora livsförändrande delarna av mitt liv. Kanske var det i lågstadiet; jag blev som besatt av musik. Popmusik. Jag slukade alla poptidningar som fanns, både svenska och utländska. Jag lusläste min systers Vecko-Revyn för att suga upp om det stod något om … Läs mer
Jag är väldigt överempatisk och antagligen högkänslig. Jag har alltid varit det, och kommer alltid att fortsätta vara det. Som liten kunde jag få ont i magen om jag såg någon som var ensam. Till och med tyckte jag synd om mitt gosedjur som satt så ensamt på sängen att jag kände ett tvång av att trösta … Läs mer
Ett av de tidigaste minnen jag har är när vi skulle bygga ut vårt hus. Eller vi och vi, jag var tre år; det var de vuxna, med pappa i spetsen som jobbade. Men jag minns att vårt hus, som jag tyckte var ofantligt stort, skulle byggas ut. Vi skulle få ett rum till. Ett Storarum! … Läs mer
Det var en fredag i april, 1987, och jag skulle snart gå ur nionde klass. På busstationen i Skara satt jag och kanske fem sex stycken till som väntade på bussen, GDG Express, som skulle ta mig till Göteborg. Jag hade packat min väska noggrant, hade gått igenom packningen flera gånger, så jag inte hade … Läs mer
