Kommer på mig själv ibland hur jag drar mig undan från andra, arbetskamrater till exempel. Det kan även vara ute på krogen (nu var iofs det väldigt länge sedan jag var där), men i båda fallen så drar jag mig undan – eller rättare sagt undviker – dem.
Såhär.
Jag kommer in på kontoret och så sitter några kollegor i lunchrummet och pratar och skrattar. Per automatik så tänker jag: där har jag inget att göra, de sitter där och vill inte bli störda, vad obekvämt att störa dem, vad skall jag säga?
Otroligt paranoia drag, men jag får nästan känslan att de – utan att säga det högt – ”Tyst nu kommer Jonas, se upptagna ut!”.
Att jag i grunden tror att ingen EGENTLIGEN vill umgås med mig är så väl grundat av mina år i grundskolan. Hur mycket jag ens bearbetar det, hur många år som det än går, så är mitt dna för alltid programmerat att agera på det här sättet.
Jag kan minnas hur jag kände som liten, innan skolans helvelvetesår drog igång på allvar, att jag inte var direkt blyg, eller rädd. Livet var rätt gött, man lärde känna nya kompisar och deras vänner var mina vänner. Okomplicerat.
Det där bankades senare bokstavligen in att så var inte fallet. Vem vill umgås med dig? Vem tror du att du är? Vem har bett om din åsikt, idiot? Du skall inte vara här, vi vill inte leka med dig. Jaså skall Jonas komma, då tänker inte jag göra det, vill fan inte vara på samma fest som den bögen.
Det där satte sig. Och det spelar ingen roll att jag idag är 50+ och vet bättre, jag vet att barn är elaka och saknar empati, detta är något som aldrig kommer att ändra sig.
Idag har jag liksom skalat bort alla risker. Risken att få höra glåpord (som antagligen aldrig skulle komma) eller bli utfryst, genom att undvika folksamlingar. Då är man safe. Ensam är stark. Det gör jag per automatik, och mår bra av det. Eller rättare sagt, jag slipper bli sårad. Win-win. De slipper mig, jag slipper ledsamheter.
Sådär funkar min hjärna i alla fall, och det för det allra mesta utan att jag ens reagerar. Men ibland så stannar jag upp och reflekterar. Vill jag ha det såhär?